Pauli lära följes; är af Gudi.
 

Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda; 

Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien. 

Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo; 

Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja; 

Hvilkom vare pris ifrån evighet till evighet. Amen. 

Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium. 

Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium. 

Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad. 

Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad. 

Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare. 

Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit. 

Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse. 

Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne; 

Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar. 

Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill; 

Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod; 

Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum. 

Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar. 

Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder. 

Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger. 

Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien. 

Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen; 

Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde. 

Och de prisade Gud för mina skull.